Recessionens skugga - och varför Fed backar

Rädsla byts mot försiktigt hopp

För bara några veckor sedan talade många om recession som ett faktum. Inflationen såg seglivad ut, arbetsmarknaden visade sprickor och räntekurvan pekade neråt som en olycksbådande varning.

Men nu: ett litet skifte, en ny ton. Inflationen har kommit ner till 2,7% (core PCE), sysselsättningen växer fortfarande men långsammare, och Fed bedömer att riskerna har förskjutits - från att inflationen ska bita sig fast till att tillväxten kan kollapsa.

10-åringen, den klassiska termometern, föll tillbaka under 4%. Börsen tog fart. Dollarindex tappade styrka. Och plötsligt kändes det som att Fed, världens mest bevakade centralbank, bestämt sig för att recession inte är ödet - åtminstone inte nu.

Marknadens dubbla verklighet

Marknaden älskar lättnader. Den vill se räntor ner, kostnader bort. Men Fed sänker inte för att bjuda in till fest, utan för att släcka rök som redan börjat sprida sig i rummet.

Jobbtillväxten mattas av - 150 000 nya jobb i augusti, jämfört med över 300 000 i våras. Lönerna ökar långsammare, 3,8% i årstakt mot 4,6% tidigare. Och fler amerikaner tvingas arbeta deltid av ekonomiska skäl, en tidig signal på att hushållen börjar tappa fotfästet.

Chicken race: Vem väjer först?

Det här är inte längre en teknisk fråga om decimaler i styrräntan. Det är ett chicken race mellan marknaden och Fed.

Marknaden gasar: S&P 500 upp 4% på en vecka, credit spreads (kreditspreadar) har tajtat ihop, riskaptiten återvänder. Den räknar kallt med att Fed inte vågar gå emot och därför tvingas fortsätta sänka.

Fed blinkar med helljuset - sänker lite, signalerar försiktighet - men vägrar ge full gas. Powell påminner om att inflationen ännu inte är helt under kontroll, och att en för snabb stimulans kan hälla bensin på en glöd som fortfarande pyr.

Vad är kreditspreadar?

Kreditspreadar är skillnaden i ränta mellan företagsobligationer och statsobligationer med samma löptid. När spreadarna krymper betyder det att investerare blir mer villiga att ta risk - de nöjer sig med lägre kompensation för att låna ut till företag istället för staten. Det är ofta ett tecken på att marknaden tror på ljusare tider. När spreadarna däremot vidgas är det en varningssignal: investerare kräver mer betalt för risken, vilket brukar hänga ihop med oro för recession.

Trump-faktorn

Att Donald Trump nu trycker på för kraftigare räntesänkningar gör bilden ännu mer komplex. Fed vill framstå som oberoende, men marknaden vet att centralbanker aldrig är helt isolerade från politiken.

Trumps agenda - fler tullar, hårdare handel - riskerar att höja priserna och försvåra Fed:s arbete. Det som idag känns som en lättnad kan i själva verket bli startskottet för nästa inflationsvåg.

Paradoxen är tydlig: medan Fed sänker för att mota recession, kan Vita huset samtidigt bygga in nya inflationskällor. Det gör att dagens lättnad lika gärna kan bli morgondagens problem.

Ett andrum, inte en lösning

Recessionen är inte avblåst. Den är uppskjuten. Fed har gett ekonomin en tidsfrist, inte en garantisedel.

Historien lär oss att sänkningar i oroliga tider ofta är en reaktion på svaghet snarare än styrka. 2001 och 2007 började också med “lätta lättnader” som marknaden applåderade - men som visade sig vara början på en hårdare verklighet.

I ett chicken race finns inga vinnare - bara de som hinner väja innan kraschen.